Den europeiska
arresteringsordern
I DN:s huvudledare idag medges plötsligt att det finns skäl till
kritik mot den ”europeiska arresteringsordern”.
Denna innebär att ett EU-land kan begära utlämning av en medborgare från
ett annat EU-land för att ställa vederbörande inför rätta. Tanken är att det
skall kunna gå fort, eftersom varje EU-land antas kunna lita på att varje annat
EU-land är en demokratisk rättsstat, vars rättsliga processer inte kan påverkas
av politiker, klanledare, lokala pampar eller andra makthavare. Därmed har tiden
för utlämning kunnat sänkas från ca ett år till drygt två veckor.
DN konstaterar nu att ”Systemet bygger på att det finns
stort förtroende för hur rätt skipas i andra länder, och tillräcklig tillit
finns ännu inte.” Sant, och vad värre är, det finns inte heller reell grund för
tillit till alla EU-länders rättsväsen. Skulle någon känna sig trygg om en
dotter efter en fjorton dagars snabbkoll utlämnades på begäran av t ex Ungern,
Rumänien, Kroatien, Grekland eller Portugal? DN påminner om att t o m EU-kommissionären
Vivianne Reding ifjol varnade för hur systemet fungerar. Den som vill sätta sig
in i hur den europeiska arresteringsordern kan fungera, kan gå in på nätet och titta.
Den brittiska pressen har rapporterat mängder med egendomliga och upprörande
fall.
Det som utlöste den europeiska arresteringsordern var
egentligen terrorattentaten mot World Trade Center i New York i september 2001.
Brysseleliten tog chansen och DN liksom Folkpartiet och i huvudsak hela det
svenska etablissemanget hejade på projektet utan djupare analys. ”Ja till EU”
var som vanligt det argument som fick dominera.
Europrojektet är en
parallell
Parallellen till europrojektet är uppenbar. Detta kom också till
genom en storpolitisk omvälvning, nämligen den tyska återföreningen efter
murens fall. Frankrike ville avskaffa Dmarken för att inte Tyskland skulle bli
för mäktigt. Någon djupare ekonomisk analys genomfördes inte. En fransktysk maktpolitisk
uppgörelse ledde till valutaunionen och det politiska och ekonomiska etablissemanget
liksom pressen i EU-länderna hejade aningslöst på. På grund av detta hotas nu inte
bara eurosystemet och den politiska maktkoncentrationen till EU:s institutioner,
utan hela det frihetens Europa som de fyra friheterna ger oss.
Euron orsakade den
irländska ekonomiska tragedin
Och i en signerad ledare på nästa sida i dagens DN
konstaterar Gunnar Jonsson att ”På 90-talet spann den keltiska tigern av
belåtenhet. En avreglerad ekonomi med låg bolagsskatt lockade till sig
multinationella företag och spred välstånd vida omkring. Dessvärre var
euroräntan för låg för det överhettade Irland. Lönerna drog i väg. Och mellan
1997 och 2007 fyrdubblades fastighetspriserna.”
Nu är det plötsligt självklart för DN att Irlands (liksom
Spaniens) ekonomiska tragedi vållades av eurosystemet.
Kanske kan vi äntligen få en intellektuell EU- och
eurodebatt i landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar