Har landets statsminister uttalat sig som nazist eller
åtminstone sverigedemokrat genom att använda uttrycket etniska svenskar i en
intervju i Växjö? Svaret är nej! Sanna Rayman i SvD utreder frågan alldeles
utmärkt i ett ledarstick idag, men för den som orkar läsa litet mera om saken
kommer här några politiskt inkorrekta, men språkligt-demokratiskt korrekta, reflexioner.
Reinfeldt fick frågan om det inte var dags att stimulera
ekonomin nu när vi har massarbetslöshet. Då tänker han så här. Om vi hade
allmänt hög arbetslöshet i de flesta grupper och landsändar, vore det rätt
medicin. Men när över 90 procent har jobb och arbetslösheten är låg för den
stora majoriteten av vanliga svenskar som inte är mycket unga, så är allmän
efterfrågestimulans inte rätt medicin. En sådan skulle öka efterfrågan framför
allt på dem som redan har jobb, vilket leder till lönestegring för dem och
successivt förlorad konkurrenskraft på världsmarknaden för svenskt näringsliv. Det
är inte bara en ineffektiv politik utan en direkt farlig politik. Den höga
arbetslösheten måste bekämpas med mer selektiva medel som ökar efterfrågan på
den arbetskraft som nu är arbetslös. De rätta verktygen är då utbildning,
kunskapslyft, instegsåtgärder, coaching, lönesubventioner osv.
Därför påminner Reinfeldt om att arbetslösheten bland
”etniska svenskar mitt i livet” är låg. De som låtsas tro att han därmed menar
att vi kan strunta i de grupper där arbetslösheten är hög, är enligt min mening
ohederliga.
Men varför valde Reinfeldt uttrycket ”etniska svenskar
mitt i livet” i stället för det politiskt korrekta ”födda i Sverige” och ”äldre
än 25”. Generaldirektörerna för SCB (Stefan Lundgren) och IFAU (Olof Åslund)
tillrättavisar myndigt statsministern: Det finns inget behov av data om
etnicitet (Stefan Lundgren). Jag tycker inte man ska kontrastera svenskar mot
invandrare (Olof Åslund).
Min syn är att etnicitet är ett exaktare uttryck än
utlandsfödda eller första generationens invandrare i detta sammanhang, även om
det är svårt att kvantifiera. Låt mig ta några konkreta exempel. Sakine Madon,
Maciej Zaremba, Dilsa Demirbag-Sten, Marian Radetzki, Nalin Pekgul och Theodor
Kallifatides är alla födda utomlands, men är centrala gestalter i svenskt
offentligt liv, inte som ledare för minoriteter, utan på grund av att de är
etniska svenskar med lysande begåvning. Etniska svenskar? Javisst! De talar och
skriver en lysande svenska, de är djupt förtrogna med Sveriges samhällsskick,
seder och värderingar, maktförhållanden, politik och historia, litteratur,
konst och populärkultur. De svänger inte rökelsekaren framför det svenska för
att smälta in utan deltar med liv och lust i kritik och försvar av det svenska.
Det är det som är definitionen på svensk etnicitet.
De personexempel jag tar är, naturligt nog, kända intellektuella,
men vi vet alla att det vimlar av etniska svenskar, som är födda utomlands, men
som lever vanliga svenska liv, talar svenska, tittar på SVT och TV4, läser
Karlskogatidningen dagligen, är med i sportfiskeklubben, hämtar och lämnar barn
på dagis och ställer upp som klassföräldrar.
De har nästan alltid jobb. De arbetar på ICA Maxi i Norrköping, på
vårdcentralen i Ektorp eller som lärare i Växjö. Varför har de jobb? Jo, de är etniska
svenskar.
Vi har andra, varav många är födda i Sverige, som är
dåliga i svenska, umgås mest med människor från sitt ursprungsland, vänder
parabolantennen mot ursprungslandet och står främmande för det mesta i Sverige.
De har, naturligt nog, svårt att få jobb och är därför ofta arbetslösa.
Det var detta som fick Reinfeldt att välja det koncisa
uttrycket ”etniska svenskar mitt i livet”. Ett lyckat ordval, tycker jag. Det
är ett avsteg från PK, som startar en debatt. Så låt mig fortsätta en bit till
i denna.
Är etnicitet ett fult eller i varje fall ”grumligt” ord.
Nej inte alls. Begreppet etnicitet finns i svensk lagtext och definieras där. Likabehandlingslagen,
utfärdad av Sveriges riksdag den 16 februari 2006 (under Mona Sahlins
socialdemokratiska enpartiregering) använder uttrycket och definierar det. I 1 §
står: ”Denna lag har till ändamål att … motverka diskriminering på grund av
kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell
läggning eller funktionshinder.” Och i 2 § kommer definitionen:
-
etnisk tillhörighet: att någon tillhör en grupp
av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg
(samma definition som i Nationalencyklopedin)
Detta betyder att svenska domare kan behöva fastställa
etnisk tillhörighet. Var och en bör testa uttrycket. Är alla
svenska medborgare etniska svenskar? Nej, samerna, som i stort sett alla är
födda i Sverige och är svenska medborgare, anser själva, och vi med dem, att de
inte är etniska svenskar. Etniskt är de samer och är stolta över detta. När vi
talar om romerna och hur de behandlas i Sverige är det uppenbart att vi anser
oss kunna skilja ut dem som en distinkt etnisk grupp. Kanske lika bra att säga
det då.
Det finns etniska identiteter som går att definiera och
de har inget med hudfärg eller födelseland att göra. Man kan välja etnisk
identitet och vilken man väljer har avgörande betydelse för hur livet blir i
det land man väljer att leva i.
Post scriptum
För den som
vill ha exempel på hur Lars Ohly, Aftonbladet,
socialdemokraterna i Solna osv. har använt begreppet ”etniska svenskar” rekommenderas Maria K
Anderssons artikel i Liv och rätt http://www.livochratt.se/vad-man-far-och-inte-far-saga/
där hon konstaterar att begreppet kanske bara är ett problem för gruppen ”etniska
Södermalmssvenskar mitt i livet.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar