Europas själ - institutionell konkurrens

Jag lyssnade som alla andra på Johan Norbergs glänsande utläggning i P1:s Radioessän idag.Ämnet var frågan  om varför det går upp och ner för mänskliga civilisationer genom århundradena och årtusenden. Gå in på webben om du missade den. Men jag kan inte låta bli att påminna om vad Norbergs synsätt säger om EU-projektet och dem som driver det. Jag gör det genom att lägga ut nedan som bloggtext ett kort avsnitt ur en liten bok jag presenterade hösten 2008.

6. Europas själ - institutionell konkurrens

Mänsklighetens utveckling drivs framåt inte bara genom konkurrens mellan företag på marknaderna för varor och tjänster utan också genom konkurrens mellan länder om att finna goda politiska lösningar. Fri institutionell konkurrens har varit fundamental för den västerländska kulturens utveckling. Västerlandet föddes i de grekiska stadsstaterna, vars kultur togs över, och gick under, i romarriket. Denna kultur återföds i de norditalienska stadsstaterna under renässansen. Hela den europeiska kulturutvecklingen har sedan dess varit präglad av världsdelens uppdelning i ett mycket stort antal nationalstater och andra mer eller mindre självständiga politiska enheter såsom stadsstater, furstendömen, självständiga biskopsdömen.

När den moderna tiden börjar omkring år 1500, skulle ingen ha kommit på idén att denna splittrade region med en folkmängd som var hälften av Kinas skulle komma att erövra världen. Den tidens supermakter var Kina, Stormogulens Indien, safaviddynastins Persien och det ottomanska väldet. Turkarna hade erövrat Konstinopel 1453 och fortsatt uppöver Balkan på väg mot Italien och Wien. Dessa stora riken kom efter i utvecklingen och försvagades därför att de var sammanhållna av en central maktinstitution som krävde likriktning av synsätt och verksamheter och som kunde genomdriva den.

I Europa såg det helt annorlunda ut. Frånvaron av en stark centralmakt och rivaliteten mellan alla dess nationalstater, stadsstater, furstendömen osv. stimulerade ett ständigt sökande efter militära, tekniska, kommersiella och kulturella innovationer. Hindren mot förändring var låga och den som inte fick gehör för en idé i sitt eget land kunde lätt flytta till ett annat[1] Den institutionella konkurrensen mellan dessa decentraliserade politiska enheter genererade en teknisk, humanistisk och vetenskaplig kultur som kom att erövra världen. USA är en europeisk produkt. Grundlagsfäderna i Philadelphia var barn av upplysningstiden och kunde sin John Locke. Idag har i stort sett alla folk och kulturer tagit till sig det europeiska kulturarvet.

Europa har blivit världsledande tack vare sin politiska splittring, inte trots den. Politisk fragmentering och institutionell konkurrens är det som har skapat Europa. Ett EU som syftar till att reglera och centralisera beslutsfattandet i världsdelen är därför ett hot mot detta Europa.

[1] Ett centralt verk att läsa om detta är Kennedy, Paul, The Rise and the Fall of the Great Powers, Unwin-Hyman, London, 1988, men många ekonomhistoriker har under de senaste årtiondena visat att det framför allt är olika institutionella lösningar som förklarar skillnaderna i utveckling mellan länder och världsdelar. Det är inte råvarutillgångar eller folkmängd som fäller avgörandet.

Det var allt!