Grekland på väg mot nazismen?

Det är två nyheter om de grekiska nazisterna idag. Den ena är en intervju med det nazistiska Gyllne grynings partiledare, Nikos Michaloliakos, som där i princip förnekar förintelsen, anser att de allierade under kriget och amerikanerna efter kriget begick värre förbrytelser än de tyska nazisterna. Att judar dog i koncentrationslägren berodde på den matbrist som vållades genom de allierades bombningar av försörjningslinjerna osv. Klicka på

Greek neonazi leader denies the Holocaust (repulsive)

Den andra är incidenten i grekisk TV igår där Gyllne grynings parlamentsledamot Ilias Kasidiaris efter en ordväxling kastade ett glas vatten i ansiktet på vänsterpartisten Rena Dourou. Detta fick kommunisten Liana Kanelli att kasta en tidning på Ilias Kasidiaris som svarade med att ge henne tre stenhårda örfilar. Titta på

Politiker i slagsmål i grekisk tv | Nyheter | Aftonbladet

Vad betyder detta för Grekland? Det vet vi inte, men historiska paralleller dyker upp i minnet. Slagskämpar och ölgangsters är inte särskilt farliga för systemet, utan bara för stackars enskilda som råkar vara på fel ställe. Kasidiaris är mera som Ernst Röhm, SA:s (stabs)chef under början av 30-talet. Den socialdemokratiske ledaren Otto Wels kunde hålla ordning i Berlin mot vänsterslagskämpar i november 1919, slå ner Kappkuppen från höger 1920 och hålla gatuslagskämparna till höger och vänster i SA, Stahlhelm och Rotfrontkämpferbund stångna under Weimarrepubliken.

Men Hitler kunde Otto Wels inte klara. Hitler lyckades få makten i den tyska riksdagen och lade fram sin Ermächtigungsgesetz, den lag som skulle ge honom total politisk makt och lägga den formella grunden för Nazityskland. Stämningen var hotfull i riksdagen den 23 mars 1933 med SA-gangsters i lokalen. Otto Wels, socialdemokratins partiledare, var den ende som talade emot och höll sitt Churchilltal med de berömda orden: ”Freiheit und Leben kann man uns nehmen, die Ehre nicht.” (Frihet och liv kan man beröva oss, men inte hedern.)

Det blev det sista fria talet i den tyska riksdagen. Hitler var fanatisk och representant för en motbjudande människofientlig och förvirrad ideologi, men han tänkte långsiktigt och den djupa ekonomiska depressionen hade givit honom ett betydande folkligt politiskt stöd. Han insåg att öldrickande gatugangsters inte skulle kunna lägga grunden för det nazistiska tusenårsrike han drömde om. Och han var handlingskraftig. Han kallade Röhm och större delen av SA-ledningen till ett möte utanför München den 30 juni 1934 och lät avliva dem allihop. De långa knivarnas natt! Sedan kunde Hitler med hjälp av hyperbegåvade medarbetare som Goebbels, hårdföra organisatörer som Heydrich och originella konstnärer som Leni Rifenstahl börja bygga det tredje riket.

Kasidiaris och hans gelikar kommer inte att ens tänka på att bygga ett tusenårsrike. Men hur är det med Nikos Michaloliakos. Är han en potentiell Hitler? Jag tror inte det. Han har fördelen av en djup ekonomisk depression, ett folkligt uppror mot det inhemska politiska etablissemanget och europrojektets hotande haveri. Men karisman saknas och det är nog ont om intelligenta och belästa nazister som kan leverera en sammanhängande berättelse om ett nytt nazistiskt rike på grekiskt territorium. Internationaliseringen och de moderna kommunikationerna underminerar ständigt försöken att bygga upp hållfasta myter om vilka som bär skulden för den ekonomiska kollapsen. Det är en tröst, men grekiska folket står ändå inför en ekonomisk grekisk tragedi där hybris har följts av nemesis och där den enda deus ex machina som kan tänkas är ett välregisserat utträde ur eurosystemet.