söndag 22 september 2013

Ach Europa!

Bör Sverige ställa upp och betala tvivelaktiga EU-skulder, därför att detta krav har kopplats ihop med godkännandet av EU:s nya långtidsbudget? Regeringen som måste få väljarnas stöd i valet nästa år, måste visa upp en klädsamt EU-kritisk attityd med tanke på de svenska väljarnas syn på EU. Våra svenska EU-parlamentariker behöver däremot inte krusa för svenska väljare. Därför gick det så här i somras.

I juni i år ingick ledarna för Europaparlamentet, EU-kommissionen och EU:s dåvarande ordförandeland Irland en politisk uppgörelse om att medlemsländerna skulle skjuta till ca 100 miljarder kronor för att betala förfallna räkningar för 2013 samtidigt som de tog EU:s nya långtidsbudget som ju börjar gälla från 2014. I parlamentet röstade 590 ja och bara 95 nej.

När ministerrådet sedan i juli skulle ta ställning till en första delbetalning av skulden röstade Sverige och fyra andra länder nej.. De övriga fyra som röstade nej var de båda andra nordiska länderna Danmark och Finland samt Storbritannien och Nederländerna. Vi var i mycket gott sällskap alltså, men dessa fem nej-röster räckte naturligtvis inte för att stoppa beslutet. Och det visste ju också de fem regeringarna.
Enligt uppgift ansåg tjänstemän på finansdepartementet att beslutsunderlaget varit för bristfälligt – att man helt enkelt inte litade på kommissionens beräkningar.

Allt det här har ni naturligtvis redan sett på TV och läst om I svenska tidningar. Debatten i svenska medier blev ju rätt intressant, särskilt då frågorna till Piratpartisterna om varför de röstade ja. Och analysen av Miljöpartiet blev spännande. Röstade de båda miljöpartisterna röstade olika därför att Miljöpartiet är på glid bort från EU-kritiken eller är det bara Isabella Lövin som har blivit EU-frälst i sin nya miljö?

Nej jag skämtar. Inga medier bryr sig väl om hur våra valda representanter där nere röstar. Socialdemokraten Göran Färm och folkpartisten Olle Schmidt, båda EU-parlamentariker, var mycket upprörda över att regeringen röstade nej i ministerrådet och de svenska parlamentarikerna stödde (naturligtvis) betalningen med bedövande majoritet. Intressant är dock att av sossarna röstade bara den upprörde Göran Färm ja. Anna Hedh, Marita Ulvskog och Jens Nilsson la ner sina röster och Åsa Westlund och Olle Ludvigsson dök inte upp. 

Gunnar Hökmark (M): Ja
Anna Corazza Bildt (M): Ja
Anna Ibrisagic (M): Ja
Alf Svensson (KD): Ja
Kent Johansson C: Ja
Marit Paulsen (FP): Ja
Olle Schmidt (FP): Ja
Cecilia Wikström (FP): Ja
Göran Färm (S): Ja
Amelia Andersdotter (PP): Ja
Christian Engström (PP): Ja
Isabella Lövin (MP): Ja

Anna Hedh (S): Avstod
Marita Ulvskog (S): Avstod
Jens Nilsson (S): Avstod

Mikael Gustafsson (V): Nej
Carl Schlyter (MP): Nej

Christofer Fjellner (M): Ej närvarande
Åsa Westlund (S): Ej närvarande
Olle Ludvigsson (S): Ej närvarande

Det känns inte som något riktigt övertygande demokratisk process, eller hur?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar