DN meddelar idag att det finns tillräckligt med gamla pesetas i Salvaterra i nordvästra Spanien som nu accepteras på apotek och restauranger och av taxi. Man erinrar sig då att när Finland gick med i eurosystemet påstods det att landet sparade alla de gamla sedlarna och mynten i finska mark "för säkerhets skull". Eftersom nu t o m Europeiska centralbankens chef, Mario Draghi, har påmint om möjligheten att eurozonen löses upp, blir frågan intressant. Har Finland fortfarande kvar sina gamla sedlar och mynt?
Ack nej! Sedlarna har förstörts och mynten levererades till Outokumpu som har gjort fartygspropellrar av dem. Med tanke på hur lågt ränteläget har varit sedan eurostarten, hade kostnaden för att ligga på mynten och sedlarna för säkerhets skull varit liten, men gjort är gjort.
Och kanske var det lika bra. Innan vår nyutnämde ordförande för Finanspolitiska rådet, professor Lars Jonung, hade fått ett påhugg i Bryssel och blivit eurofrälst, var han euroskeptisk och gjorde flera studier av alternativa valutaunioner under slutet av 90-talet. Det viktigaste resultatet var att den valutaunion i Europa som det fanns mest argument för var en finsksvensk sådan. Finland och Sverige har likartad ekonomisk struktur med skogsindustri, tung verkstadsindustri, stålverk och IT (Nokia och Ericsson) och likartad politisk kultur. Kanske vi skall titta på det alternativet, om det värsta inträffar med euron? Det är ju i kriser det nordiska samarbetet går framåt eller vad det nu brukar hävdas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar