måndag 15 april 2013

Margaret Thatcher - en folkvald ledare


If you have not read Simon Schama´s article on Margaret Thatcher in the last weekend´s  issue of the FT, do so! The link is http://www.ft.com/intl/cms/s/2/536e095c-a23e-11e2-8971-00144feabdc0.html#axzz2QR3gk0Dn

Here are some quotes from Schama´s article presented as answers to my questions:

So who was Margaret Thatcher?
“She was Boudicca with a handbag, helmet-haired Gloriana, Britannia with a cruise missile.

So she was all about war and national pride then?
“ A New Zealand caller to National Public Radio in the US last week recalled his little daughter shaking her hand and asking, “Are you the Queen of England?” to which without missing a beat she replied to the parents, “Now don’t disillusion her, will you?”

But she was a traditional Tory, surely, steeped in British upper class traditions?
“Though she would listen to trusted loyalists, preferably, like Alfred Sherman or Norman Tebbit, cut from a very different cloth than Savile Row and Eton, she answered in the end to only two voices: the adamant song of her own inner convictions and the British people

                                                                   *

Och efter denna engelska läsövning låt mig påminna om att det är ganska egendomligt att svenska journalister och intellektuella ideligen säger att Margaret Thatcher krossade den engelska fackföreningsrörelsen, när hennes bortgång kommenteras. Det är sant att Arthur Scargill, ledare för gruvarbetarnas fackförbund National Union of Mineworkers (NUM), besegrades i en hård kamp under gruvstrejken 1984. Den mannen krossade först tillsammans med andra fackföreningar det brittiska labourpartiet i de enorma strejkerna under ”the winter of discontent” 1978-1979. Tories under sin nya ledare Margaret Thatcher vann därmed valet 1979 och Tories behöll regeringsmakten ända till 1997.

Den brittiska fackföreningsrörelsen krossades inte under den epoken. Den finns och har sammanlagt över sju miljoner medlemmar. Europafacket totalt har ca sextio miljoner, vilket betyder att brittiska fackmedlemmar utgör ca 12 procent av de totala europeiska. Eftersom Storbritanniens folkmängd är ca 12 procent av EU:s, är det uppenbart att den brittiska fackföreningsrörelsen är av genomsnittlig storlek för Europa. Och John Stephen Monks, som var ledare för TUC (Storbritanniens LO) 1993-2003, valdes sedan till ledare för Europafacket och satt där till 2011. Den brittiska fackföreningsrörelsen är uppenbarligen respekterad i hela den europeiska fackföreningsrörelsen och är inte någon sönderslagen och maktlös spillra.  

Scargill var kommunist fram till början av 60-talet då han gick med i labourpartiet. Han begärde personligen pengar från Moskva att smugglas ut via Polen för att finansiera sina verksamheter. Han skickade sin högste tjänsteman till Kadaffi för att få pengar till att bekämpa Thatcher under gruvstrejken 1984. Två av hans gruvarbetare dömdes för mord på en chaufför under den stora strejken, men han lyckades få till stånd resning och domen ändrad till dråp.

Scargill lät sig utnämnas till ordförande på livstid och lät NUM betala hyran för sin lägenhet i London, bortåt en halv miljon kr per år. Denna förmån skulle han ha till sin död och förmånen skulle sedan vara kvar för hans änka till hennes död. Han hade också stora ersättningar från NUM för sina lyxbilar. I rättegångar ifjol fråntogs han dessa förmåner.

Scargill lämnade labourpartiet och bildade år 1996 ett nytt parti, Socialist Labour Party. Han har för detta parti ställt upp i val till underhuset, Wales nya parliament, Londons kommunalval och val till EU-parlamentet. Han har normalt fått 1-2 procent utom en gång i Newport East, då han fick 5,2 procent i underhusvalet. Han har alltså inte haft något stöd hos brittiska folket.

Margaret Thatcher vann däremot alla val till underhuset som hon ställde upp i som partiledare, 1979, 1983 och 1987. När hon föll, var det inte det brittiska folket i val som fällde henne utan hennes egna regeringskolleger. Framför allt Geoffrey Howe, vice premiärminister, var rasande över att Margaret Thatcher vägrade att sätta upp en tidtabell för att föra in Storbritannien i The Exchange Rate Mechanism, dvs. det växelkurssamarbete som var ett krav för att kunna komma med i den planerade valutaunionen.

Margaret Thatcher fällde i praktiken militärjuntan i Argentina genom att på folkrättens grund driva bort de argentinska ockupanterna från Falklandsöarna. Den svenska vänstern som hade rasat mot juntan och engagerat sig för den av denna junta mördade Dagmar Hagelin, vände omedelbart sin vrede mot Thatcher.

Scargill uttrycker numera öppet kommunistiska sympatier, säger att Marx, Lenin och Stalin hade rätt och fördömer polska Solidaritet för att den i praktiken störtade kommunismen.

Enligt en opinionsmätning från Guardian/ICM genomförd på Margaret Thatchers dödsdag anser 50 procent av det brittiska folket att hon hade gjort en positiv insats för Storbritannien medan bara 34 procent tyckte motsatsen.  

Ja, jag vet! Allt detta har vi ju läst och hört till leda nu efter Margaret Thatchers död, men kanske kan dessa randanmärkningar ändå ha ett visst värde. Obs, ironi!

1 kommentar:

  1. En pikant sak i sammanhanget är också att Harold Wilson stängde fler kolgruvor än Thatcher: http://conservativehome.blogs.com/leftwatch/2013/04/wilson-closed-more-coal-mines-than-thatcher.html

    Mattias Svensson hade f.ö. en intressant artikel om henne för några år sedan som du kanske har läst: http://metrobloggen.se/mattiassvensson/gamla-artiklar-det-dar-fruntimret/

    /Erik

    SvaraRadera