I våras
funderade jag på att skriva en krönika om hur ett konsensussstyrt Sverige med
mycket smala åsiktskorridorer kan växla från en toppmodern syn till den
motsatta plötsligt toppmoderna synen. Jag hade en minnesbild av ett en
offentlig utredning på 70-talet som ville göra rent hus med föråldrade
föreställningar om att det skulle vara något fel med incest, pedofili och
dylikt och som menade att man måste ta lättare på det här med våldtäkt i vår
moderna tid. OK, jag överdriver, men åt det hållet. Nu sitter ju skon på andra
foten, tack och lov.
Jag gjorde
ett par förströdda sökningar och hittade inget utredningsbetänkande. Det blev
sommar och jag glömde bort projektet. Men idag råkar jag av en slump i en
sökning på något få upp en SvD- krönika av en ledande intellektuell, den alltid
lika intressante Thomas Gür. Gür utvecklade temat tre år tidigare och på ett mycket
elegantare och mera djuplodande än jag skulle ha gjort.
Jag
rekommenderar alla att läsa och begrunda den krönikan på:
Ett litet smakprov ur den kanske? ”Denna hållning kulminerade i
sexualbrottsutredningen (SOU 1976:9), som föreslog att begreppet våldtäkt
skulle avskaffas utom för de grövsta fallen samt att offrets beteende skulle
beaktas vid påföljd, att incest mellan tonåriga barn och föräldrar skulle
avkriminaliseras, liksom allt sexuellt ofredande, utom av barn under tio år.
Utredningen skrev att ”sexuella övergrepp mot barn inte tycks ha någon speciell
skadlig effekt för barnens personlighetsutveckling” och om barnet initierat
förbindelsen, skulle detta vägas in, när det avkunnades dom för sexuellt
umgänge med barn.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar