Om Jesu födelse och snöskottning

Vi läser naturligtvis alla Lukas 2: 1-21 idag; kristna för att vi är kristna och ateister och muslimer för att vidga sina vyer och fördjupa sin förståelse av främmande religioner och kulturer. Men efter dusterna med den nyfallna snön som vi alla utkämpat under förmiddagen kan det också kännas rätt att avreagera sig med hjälp av en gammal fin satir där ämnet är just snöskottning. Mina vänner  på FB är naturligtvis alla högt bildade och förtrogna med klassisk svensk litteratur, men jag vill ändå sätta upp ett pris för den som först meddelar här på FB, vilken författaren är och vem som parodieras i nedanstående text. Priset är ett välvilligt omnämnande från mig på FB.

Angående påbudet om Snöskottning

Nej, det är omöjligt: denna pålysning behagar mig ej: den förmörkar både givaren och lydaren. Jag vördar Poliskammarens befallning: men jag kan ej göra mig en plikt därav.  

Jag tillstår, denna snö är besvärlig för alla gående och åkande. Men - är den det för mig? Jag svarar nej. Detta svar är husägarens, medborgarens, människans.  

Då jag beslöt att råda över ett hus, så föresatte jag mig att råda över hela gatan. Denna föresats var lika fri som dess uppfyllelse. När jag obetänksamt ej bortskaffar snön från min dörr, så är det jag själv, som tillåter mig bli insnöad: men jag vill icke att en annan skall befalla mig skoffla den. En fots snö! ropa hundrade: upp till himlen! ropar jag.  

Man har behagat anse mig för husägare: men är ej porten husets? trappan portens? gatan trappans? Jag andas icke i detta nya hus: mina värdkrafter förkvävas där. Då jag har frihet att välja en äganderätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.  

Ej därför att jag icke känner vördnad för vad Poliskammaren pålyst, men jag tror, att man ej bort pålysa något. Kammaren har gjort väl att följa sin högsta regel av snyggt och bekvämligt: jag upphäver den ej: men jag förkastar den. Var husägare är född lagstiftare: självrådare om sin trappa: han tar icke, utan ger lagar. - Jag känner inga andra regler än naturens, än den högsta snön och den högsta smutsens.  

Skick, ordning, renlighet: vad betyda dessa orden? Vilken tid och ort har ej sitt skick, sin ordning, sin renlighet! Man borde icke fråga: är denna snön djup? Utan är den varm, torr och bekvämlig? Är den förmögen att bevara för snuva?  

Den allmänt godkända Polisen: ja i Stockholm och Petersburg! men Lappland

och Sibirien och Grönland och Nova Sembla trivas gudommeligen oskottade. - Man hinner ej det ovanliga, utan genom uppoffring av det vanliga, eller det skyhöga utan genom uppskutt över det låga. Många vada i snön uppe till armarna, där andra ej finna fotfäste: Flugan drunknar på théfatet, och där kan hunden endast läppja. Jag ber för nu och alltid, att man vill bry sig om att förstå mig. 

Om jag gör det själv - det är en annan fråga.  

Husägare