”The
argument that it was European unification that prevented another war on the
continent was always a completely false one. It is simply a question of
governance. Democracies do not fight each other. The key question is therefore
the inverse: will a dramatic increase in the democratic deficit lead to unrest
and even conflict as Europe ‘tears itself apart’ in the controversial phrase of
the governor of the Bank of England?”
Vem säger detta? EU-propagandisterna Rolf Gustavsson på SvD
och Henrik Brors på DN skulle inte ens komma på idén att citera ett sådant
uttalande, om de såg det. Och naturligtvis
ingen svensk ledarskribent heller. Därför vill jag meddela att det är Antony
Beevor som gör det, i en lång och mäktig artikel i decembernumret av den
brittiska tidskriften Prospect. Artikelns titel är Europe´s Long Shadow.
Och vem är Antony Beevor? Ja, det vet nog de flesta som
läser detta. En brittisk intellektuell som har skrivit mäktiga populärhistoriska
verk som Stalingrad och Berlin: Downfall 1945 och har en unik insikt
i modern europeisk historia.
Beevor skriver att en EU-utrikesminister har sagt till honom
att ”the economic situation was so grave that Europe must adopt a presidential
system with direct elections.” Beevor konstaterar att ”That idea is
now becoming general currency in top European circles. Economic and political
control would be drastically centralised with virtually no accountability. This
would be nothing less than an elective dictatorship …”
Och vad menar då jag? Ja inte att Beevor måste ha rätt, även
om jag själv menar att han har det. Nej, min poäng är att sådana synpunkter
inte når svenska folket, därför att vi inte har intellektuella som driver
debatten utan (nästan) bara propagandister.
Den norska fredspriskommittén som gav Nobels fredspris till
EU hade naturligtvis inte läst Beevor, men jag fruktar att de inte ens hade
tänkt tanken det är demokratin som har lett till fred i Europa, inte EU:s
jordbrukspolitik och byråkrati.
Mitt i prick. Läskigt, rysligt och skrämmande.
SvaraRadera