Måndagen den 17 oktober informerade DN om följderna för Stockholm av de pågående klimatförändringarna. Tydligen blir Stockholm hart när obeboeligt framåt år 2100. Det som väntar sammanfattas i ingressen:
”Översvämningar, jordskred, värmeböljor, bränder, insektsinvasioner, sjukdomar, smutsigt vatten och trafikkaos.”
Vi får veta att fästingar och myggor kommer att stormtrivas, så risken för TBE och borelia kommer att öka. Värmeböljor kommer att ta livet av gamla och sjuka. Riskerna för översvämningar och jordskred skildras med entusiasm.
Varför blir det så illa? Jo, årsmedeltemperaturen kommer att stiga 4-6 grader och regnmängden per år går upp dramatiskt, så att vi får ett varmt och fuktigt klimat. Låt oss anta att det är sant. Glöm för ögonblicket att vetenskaplig forskning för fyrtio – femtio år sedan visade att världens befolkning var på väg mot 50 miljarder, att Europas skogar höll på att dö och att oljan skulle vara slut inom några årtionden.
Eftersom årsmedeltemperaturen i Stockholm är 5,8 grader nu, blir den alltså 10-11 grader år 2100. Och eftersom årsnederbörden här i Stockholm nu är 539 mm, kommer den väl att stiga till det dubbla, säg 1100 mm år 2100. Detta är naturligtvis ett fullständigt förfärande framtidsperspektiv. Befolkningen i Vancouver i Kanada framsläpar sina eländiga liv just i ett sådant klimat. Där regnar det redan idag 1106 mm per år och årsmedeltemperaturen är ca 10 grader. Det egendomliga är att ingen, obs ingen, skulle komma på idén att betrakta Vancouver som ett katastrofområde, präglat av, jag repeterar, ”Översvämningar, jordskred, värmeböljor, bränder, insektsinvasioner, sjukdomar, smutsigt vatten och trafikkaos.” Tvärtom är det en av de renaste, mest välmående och mest civiliserade städer jag har besökt. Har du någon förklaring till detta? Det har jag.
För övrigt sattes värmerekordet för Stockholm den 3 juli 1811 med 36 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar