Imagine the laughter

Som jag påpekade i min blogg för exakt en vecka sedan, är det en grotesk idé att utse Christine Lagarde till ny IMF-chef i detta läge. Hon är ju helt jävig! Eurozonen är i total kris och Frankrike och Tyskland måste finansiera en långvarig räddningsaktion delvis för att rädda sina egna banker. Det är guld värt att få in IMF och därmed skattebetalarna i resten av världen för att hjälpa till. Jag konstaterade att i vår eländiga inhemska debatt i frågan är det Christine Lagardes kön (och Anders Borgs uppskattning av henne) som avgör ställningstagandet. Men IMF är inte till för att finansiera rika euroländers riskprojekt. IMF är en global organisation som är till för globala uppgifter.


Eftersom du kanske inte tror mig, vill jag påpeka att för ett par timmar sedan kom det nya numret av Economist. Läs ledaren i frågan. Economist konstaterar:
"Ms Lagarde has played a central role in forming the euro zone’s response to its debt crisis, and whatever her private views, she has a public record of defending the indefensible. Staggeringly, some Europeans have tried to argue that only one of their own can understand their continent’s complex politics; imagine the laughter if somebody had made the same argument for Argentina’s finance minister in the 1980s or Thailand’s in 1997."


Du kanske inte prenumererar på Economist? Dumt av dig!