Bör Sverige ställa
upp och betala tvivelaktiga EU-skulder, därför att detta krav har kopplats ihop
med godkännandet av EU:s nya långtidsbudget? Regeringen som måste få väljarnas
stöd i valet nästa år, måste visa upp en klädsamt EU-kritisk attityd med tanke
på de svenska väljarnas syn på EU. Våra svenska EU-parlamentariker behöver
däremot inte krusa för svenska väljare. Därför gick det så här i somras.
I juni i år ingick ledarna
för Europaparlamentet, EU-kommissionen och EU:s dåvarande ordförandeland Irland
en politisk uppgörelse om att medlemsländerna skulle skjuta till ca 100
miljarder kronor för att betala förfallna räkningar för 2013 samtidigt som de
tog EU:s nya långtidsbudget som ju börjar gälla från 2014. I parlamentet
röstade 590 ja och bara 95 nej.
När ministerrådet sedan
i juli skulle ta ställning till en första delbetalning av skulden röstade
Sverige och fyra andra länder nej.. De övriga fyra som röstade nej var de båda
andra nordiska länderna Danmark och Finland samt Storbritannien och
Nederländerna. Vi var i mycket gott sällskap alltså, men dessa fem nej-röster
räckte naturligtvis inte för att stoppa beslutet. Och det visste ju också de
fem regeringarna.
Enligt uppgift ansåg
tjänstemän på finansdepartementet att beslutsunderlaget varit för bristfälligt
– att man helt enkelt inte litade på kommissionens beräkningar.
Allt det här har ni naturligtvis
redan sett på TV och läst om I svenska tidningar. Debatten i svenska medier
blev ju rätt intressant, särskilt då frågorna till Piratpartisterna om varför
de röstade ja. Och analysen av Miljöpartiet blev spännande. Röstade de båda
miljöpartisterna röstade olika därför att Miljöpartiet är på glid bort från
EU-kritiken eller är det bara Isabella Lövin som har blivit EU-frälst i sin nya
miljö?
Nej jag skämtar. Inga medier bryr
sig väl om hur våra valda representanter där nere röstar. Socialdemokraten Göran Färm och folkpartisten
Olle Schmidt, båda EU-parlamentariker, var mycket upprörda över att regeringen
röstade nej i ministerrådet och de svenska parlamentarikerna stödde
(naturligtvis) betalningen med bedövande majoritet. Intressant är dock att av sossarna
röstade bara den upprörde Göran Färm ja. Anna Hedh, Marita Ulvskog och Jens
Nilsson la ner sina röster och Åsa Westlund och Olle Ludvigsson dök inte
upp.
Gunnar Hökmark (M): Ja
Anna Corazza Bildt (M): Ja
Anna Ibrisagic (M): Ja
Alf Svensson (KD): Ja
Kent Johansson C: Ja
Marit Paulsen (FP): Ja
Olle Schmidt (FP): Ja
Cecilia Wikström (FP): Ja
Göran Färm (S): Ja
Amelia Andersdotter (PP): Ja
Christian Engström (PP): Ja
Isabella Lövin (MP): Ja
Anna Corazza Bildt (M): Ja
Anna Ibrisagic (M): Ja
Alf Svensson (KD): Ja
Kent Johansson C: Ja
Marit Paulsen (FP): Ja
Olle Schmidt (FP): Ja
Cecilia Wikström (FP): Ja
Göran Färm (S): Ja
Amelia Andersdotter (PP): Ja
Christian Engström (PP): Ja
Isabella Lövin (MP): Ja
Anna Hedh (S): Avstod
Marita Ulvskog (S): Avstod
Jens Nilsson (S): Avstod
Mikael Gustafsson (V): Nej
Carl Schlyter (MP): Nej
Christofer Fjellner (M): Ej närvarande
Åsa Westlund (S): Ej närvarande
Olle Ludvigsson (S): Ej närvarande
Det känns inte som något riktigt övertygande demokratisk process, eller
hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar