Gör din plikt, kräv din rätt, ligg inte till last!

I dagens SvD anmäler Mats Gellerfelt en bok av Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Boken heter ”Morfar skrev inga memoarer” och är en hyllning till hans morfar, en av de många klassresenärerna i 1900-talets Sverige. Gellerfelt sammanfattar budskapet som gällde: ”Det gällde alltså att arbeta, att göra sin plikt, att inte ligga någon annan till last.”

I senaste numret av magasinet Neo intervjuar chefredaktören Paulina Neuding Inga-Britt Ahlenius och får veta att Ahlenius lärde sig i barndomen att ”man ska göra rätt för sig”. Det var det som gällde när hon växte upp. Neuding konstaterar att hon intervjuade Assar Lindbeck nyligen och att han då sa att han kommer från en enkel bakgrund där man blev fostrad i ”gör din plikt” och ”ligg inte till last”. Neuding tillägger att Nils Lundgren i en essä i Neo häromåret sa detsamma. (Och jag påminde i den essän om att människor i flera av P-O Enqvists romaner också använder uttrycket.)

Eftersom vi alla, inklusive Enqvist, är födda på trettiotalet, frågar Neuding om dessa sociala normer är en generationsfråga och får ett klart ja till svar av Ahlenius. Nu är landet rikare och vi har velat ge våra barn det vi inte fick, menar hon. Och det har kanske underminerat kravet på personligt ansvarstagande och därmed försvårat möjligheterna att upprätthålla den ursprungliga idén bakom välfärdssamhället. Ty den var ju att vi kunde lita på att medborgarna gjorde sin plikt, krävde sin rätt och inte låg till last .  

Kanske det. Men jag är faktiskt rätt optimistisk i frågan. Mycket pekar på att ungdomskulturen håller på att förändras från planka.nu, bostad.nu och högre studiebidrag till en mera trettiotalsaktig syn på personligt ansvar. Och inom det fortfarande inte oviktiga socialdemokratiska partiet har Håkan Juholt och Tommy Waidelich ersatts av Stefan Löfven och Magdalena Andersson, vilket återspeglar en liknande förändring inom detta parti. Nu återstår bara att låta Widar Andersson ta över som chefredaktör för Aftonbladet, så kanske arbetarpartiet kan vinna tillbaka en del respekt.

Då är vägen öppen för att fortsätta det bygge av ett borgerligt, liberalt Sverige som den svenska arbetarrörelsen har stått för när den har varit framgångsrik. Och regeringsfrågan ter sig då ganska lätt att lösa oavsett hur det går i riksdagsvalet.