Herregud, så unga vi alla har varit!

Jaha, Lina Kalmteg är nu litteraturchef på SvD. Som enkel nationalekonom visste jag inget om henne dessförinnan, men nu vet jag något. I dagens SvD skriver hon om Agnes von Krusenstjerna, medan hon är föräldraledig. Olof Lagercrantz var aldrig föräldraledig, men han skrev också om henne och honom läste jag om henne, Agnes alltså, när jag var gymnasist på 50-talet. Lina Kalmteg berättar hur hon hittade ”Fröknarna von Pahlen” i skolbiblioteket och hur hon fascinerades av denna hypermoderna flickroman. Det gjorde jag också.

Jag erinrar mig att jag var så ung och förvirrad i den intellektuella värld som öppnades för mig i början på 50-talet att jag under någon vecka trodde att hon hade haft ihop det med Oswald Spengler, författaren till  Der Untergang des Abendlandes som jag hade försökt få tag på, eftersom den hade nyckeln till förståelsen av världshistorien. Det hade jag lärt mig av Tingsten och andra. Den superbe bibliotekarien på Karlskoga stadsbibliotek konstaterade att den inte fanns översatt till svenska och någon dag senare upptäckte jag rodnande att Agnes von Krusenstjernas karl hette David Sprengel.  Ack ja!

Nog därom! Lina Kalmteg skriver en lång artikel om Agnes med utgångspunkt från en ny biografi över henne av Anna Williams, professor vid Uppsala universitet. Underbart. Det är sådant här vi i den konservativa bildade allmänheten vill läsa på kultursidorna i svenska tidningar och tidskrifter. Läs det!

Det som förvånar mig är att Lina Kalmteg säger att det inte stod en rad om Karin Boye, Sylvia Plath och Virginia Woolf i gymnasiets litteraturhistoriebok. Kan det vara riktigt? Kallocain läste vi som en del av kurslitteraturen, hennes livsöde skildrades och vi läste Hjalmar Gullbergs underbara dikt om hennes död utanför Alingsås. Jag och många generationskamrater kan den utantill än idag. Virginia Woolf var en storhet i undervisningen i engelska på gymnasiet. Sylvia Plath var ju för ung då och hade väl knappt träffat Ted Hughes, men för en flicksnärta som Lina Kalmteg (med mina mått mätt alltså) måste väl även Sylvia Plath ha kommit upp på gymnasiet. Eller?