Tidskriften Filter har i sitt senaste nummer (nr 25, april & maj 2012) en intressant skildring av en svensk biståndsskandal i Moçambique, där Västerås stift under förre biskopen Bertil Ytterberg tillsammans med bl a kyrkliga organisationer i Norge och Holland och i samarbete med SIDA satsade på skogsplantering i provinsen Niassa. Filters berättelse är i stark sammanfattning följande. Det gick åt fanders som sådana projekt ofta gör. Några som drev projektet tjänade storkovan, bönderna i området berövades mark och levebröd, det svenska skogsbolaget roffade åt sig över 30 000 ha mark utan färdigt tillstånd och tog inte det sociala ansvar som ställts som villkor. Den svenska chefen, direktör Åsa Tham, såg till att delstatsregeringen inte kunde komma i kontakt med henne. Moçambiques premiärminister frös det svenska investeringstillståndet och därmed drogs Sveriges ambassadör i landet, svenska staten och SIDA in processen. Direktör Tham och Bertil Ytterberg skyllde på SIDA.
DN Debatts roll i härvan är egendomlig. DN publicerade ett stort upplagt reportage om” land grabbing” i Afrika i november 2010. I en sidoartikel på nyhetsplats intervjuades direktör Åsa Tham. På frågan om Västerås stift hade stött på några konflikter under sitt arbete i Moçambique svarade hon: ”Nej, nej, det har vi inte. Vi har inte haft några konflikter, varken med myndigheter eller lokalbefolkning.”
Jag citerar Filter: ”Kajsa Johansson, som var chef för Kooperation utan gränsers verksamhet i Moçambique, läste artikeln på nätet. Hon mejlade genast reportern och berättade allt hon visste. För att reportern inte skulle tro att hon pratade i nattmössan bifogade hon premiärministerns utredning.
Sedan skrev hon tillsammans med Moçambiques bondeförbund en debattartikel, som hon hoppades få in på DN Debatt. Åsa Thams påståenden kunde inte få stå oemotsagda. …. När DN:s reporter hade läst debattartikeln sände hon den vidare till Åsa Tham som fick ge sin version. Efter två veckors mejlande fram och tillbaka fick Kajsa Johansson svar från DN: ’Det uppstår alltid konflikter när svenska, och andra utländska, företag etablerar sig i utvecklingsländer. Detta är naturligtvis allvarligt och vi försöker belysa problematiken med jämna mellanrum, vilket också var syftet med reportaget om land grabbing. Men det går samtidigt inte att skriva om varje enskilt fall.’
Kajsa Johansson gav upp. Istället översatte hon DN:s artikel till engelska och portugisiska och spred den tillsammans med sin debattartikel i andra forum. Inom några dagar visste de flesta ambassader och organisationer som jobbar med utvecklingsarbete i Moçambique allt om den svenska kyrkans agerande i Niassa.”
Men svenska folket som hade störst intresse av att få veta om Västerås stifts och SIDA:s agerande i Niassa, fick inte veta. DN Debatt vägrade att ta in en för svensk offentlig debatt mycket viktig debattartikel. Jag finner att DN Debatt allt mer fungerar som ett slags Post- och Inrikes Tidningar, ett officiellt kungörelseorgan. I PoIT publicerar myndigheter och andra information som enligt lag ska komma till allmänhetens kännedom. Dit är DN Debatt på väg. I växande utsträckning presenterar de s k debattartiklarna innehållet i offentliga utredningar innan de når riksdagen eller ståndpunkter framförda av intresseorganisationer som Svenskt näringsliv, hyresgästerna, partierna, facket eller Stockholms handelskammare. Att Kajsa Johansson refuserades av DN Debatt är skandalöst, eftersom det var extremt intressant för svenska folket, men det är inte förvånande. DN Debatt presenterar allt mindre debatt och alltmer kungörelser från det svenska etablissemanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar