Äntligen! EU talar med en röst – men vad säger den?

I stort sett alla svenska ledarskribenter fastslår då och då vikten av att EU talar med en röst så att det blir kraft bakom det sagda. Det låter på något sätt modernt och internationellt. Utrikespolitik skall inte längre föras av de suveräna nationalstaterna utan överlämnas till Bryssel där EU:s ”utrikesminister” Catherine Ashton och rådet formulerar EU:s  ställningstaganden och talar med en röst. Där är vi nu och arabvärlden står i brand. 

Så vad säger då den myndiga rösten. Ingenting! Den mumlar. Det verkar vara något om vikten av stabilitet.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt var mycket snabb och kraftfull i sitt fördömande av Rysslands anfall mot Georgien i augusti 2008. Han fick kritik från många håll men stod på sig. Sveriges syn på frågan var klar och tydlig och Sveriges röst hördes i världen. Men för en vecka sedan kommenterade han utvecklingen i arabvärldens värsta diktatur, Libyen, med orden "det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling". Han har bemött den våldsamma kritiken med att han säger exakt detsamma som Catherine Ashton: ”vi är helt koordinerade i varje del”.

EU:s flyktingkommissionär Cecilia Malmström slöt avtal med Gadaffi i Libyen den 1 oktober ifjol. Gadaffi skulle få en halv miljard kr under tre år för att med Gadaffimetoder stoppa flyktingar från Afrika att nå EU. Michèle Alliot-Marie, Frankrikes utrikesminister, passade på att semestra i Tunisien mitt under revolten och erbjöd den nu störtade presidenten Ben Ali att skicka fransk kravallpolis för att hjälpa diktaturen att krossa upproret. Berlusconi vill ta det lilla lugna när det gäller Libyen, som både håller efter flyktingar på väg till Italien med en diktators hårdföra metoder och är en viktig leverantör av olja och naturgas till Italien.

Hör ni någon tydlig och myndig röst från EU?

Det självständiga Norges parlament, stortinget, kunde däremot ge fredspriset till den kinesiske människorättskämpen Liu Xiaobo ifjol, trots att den kinesiska regeringen rasade över beslutet och genast började tillgripa ekonomiska sanktioner mot Norge. Liu har därmed blivit känd i världen och världsopinionen har påmints om att Kina inte bara står för snabb tillväxt utan också är en stenhård diktatur.

Om EU skall tala med en röst måste 27 röster tystas. Detta framställs som ett självklart framsteg som aldrig diskuteras. Normalt brukar vi anse att det är viktigt att många, kanske alla, röster hörs. Jag vågar påstå att Europa skulle höras bättre i världen om EU-länderna hade 27 röster. Pluralism liksom.