Hur sjutton skall jag rösta i riksdagsvalet?

Hur sjutton skall jag rösta i riksdagsvalet?

Nästa alla jag känner, ställer sig den frågan, utom de som är partipolitiskt engagerade förstås. Det gjorde jag också i våras, men kom då också på svaret. Så nu tänkte jag tala om vad jag kom till och varför. Inte för att jag tror att detta kommer att skaka om i valrörelsen. Jag är inte politiker, trots fem års värnplikt i EU-parlamentet och jag har aldrig varit makthavare i någon mening.  Jag är bara en ropande röst i öknen.

Men jag är hyfsat utbildad i nationalekonomi, jag har ägnat mig åt studier av ekonomisk politik och internationell integration och jag har deltagit i den ekonomiska debatten med liv och lust i över 50 år. Som bruksarbetarson från Karlskoga har jag varit socialdemokrat under större delen av mitt liv, men har lämnat S och röstat borgerligt i de två senaste riksdagsvalen. Så kanske en och annan ändå kan vara intresserad av hur jag kom till mitt beslut att nästa söndag rösta på Centerpartiet.

Ja, du läste rätt. Centerpartiet!

Om jag trodde att Stefan Löfven och Magdalena Andersson (tillsammans med Carin Jämtin och Mikael Damberg) skulle kunna genomföra den politik som de själva innerst inne tror på, skulle jag faktiskt kunna rösta på S. Men så är det inte. De har inte tillräckligt stöd ens inom det egna partiet. S går därför till val med ett program som innebär mer bidrag och färre riktiga jobb i en tid då den teknologiska utvecklingen hotar att öka arbetslösheten dramatiskt. S står för mer av ”Kräv din rätt” och mindre av ”Gör din plikt”, när en återgång till arbetarrörelsens grundsyn på den punkten är absolut nödvändig. Och S visar just inget nytänkande om utbildning, vård och omsorg, där det ideologiska klimatet i framtidens samhälle avgörs.

Och än värre! Löfven kommer att tvingas regera med stöd av MP, V och i värsta fall också FI under en period då energifrågorna, försvars- och säkerhetspolitiken, eurokrisen, klimatpolitiken, äldreomsorgen och den långsiktiga ekonomiska tillväxten kommer att stå i centrum. I värsta fall blir det en politisk katastrof, i bästa fall nyval eller samarbete över blockgränsen. Så det blir till att rösta borgerligt en gång till!

Varför då på Centerpartiet? Ja, för det första är C det enda borgerliga parti som uttryckligen säger nej till att Sverige skall övergå till euron. FP vill slå till snarast, KD säger i Alf Svenssons anda kritiklöst ja till alla EU-påhitt och M svarar svävande att frågan inte är aktuell just nu. Men euron är som synes extremt farlig för sysselsättning, ekonomiskt välstånd och politisk stabilitet. Det är inget projekt som vi kan överlåta till politiker som kombinerar en svag förankring i svenska folkets samhällssyn med en het vilja att vara med i maktspelet i Bryssel.

För det andra är C det parti som tydligast och mest medvetet hävdar att det är entreprenörskapet som är grunden för långsiktigt välstånd, individuell frihet och därmed resurser för att finansiera framtidens offentliga sektor.

För det tredje är det dessvärre sannolikt att alliansen inte blir större än det rödgröna blocket och då kommer blocköverskridande samarbete att krävas. Och C är det naturliga borgerliga samarbetspartiet på riksdagsnivå för de socialdemokratiska väljarna . M är otänkbart och FP vill in i NATO nu, vill införa euron nu och stöder entusiastiskt all överföring av den politiska makten från Sverige till Bryssel. Även om det finns många socialdemokratiska politiker som håller med om detta, är de socialdemokratiska väljarna helt klart emot en sådan politik och känner ett direkt främlingskap inför FP. Och KD är också främmande för socialdemokrater inte bara på grund av sin EU-politik utan också på grund av allmän värdekonservatism.

För tio månader sedan (DN Debatt, 2013 11 08) deklarerade Stefan Löfven och Carin Jämtin att S i samarbete med C hade ”räddat Sverige ur 90-talskrisen och genomfört reformer för tillväxt, rättvisa och grön omställning under 2000-talet”.

Om Stefan Löfven är beroende av Centerns stöd, måste han visa stor respekt för Centerns strävan att skapa goda villkor för entreprenörer och småföretag. Det vill han nog också själv, men han står starkare i förhandlingar med sin egen partivänster och med MP, V och FI. Vi som vill ha en liberal ekonomi där det lönar sig att arbeta och där det finns valfrihet i välfärden har därför anledning att se till att Centern står stark efter valet. 

Därför röstar jag på Centerpartiet på söndag!