Hur sjutton skall jag rösta i riksdagsvalet?
Nästa alla jag känner,
ställer sig den frågan, utom de som är partipolitiskt engagerade förstås. Det
gjorde jag också i våras, men kom då också på svaret. Så nu tänkte jag tala om
vad jag kom till och varför. Inte för att jag tror att detta kommer att skaka
om i valrörelsen. Jag är inte politiker, trots fem års värnplikt i
EU-parlamentet och jag har aldrig varit makthavare i någon mening. Jag är bara en ropande röst i öknen.
Men jag är hyfsat utbildad
i nationalekonomi, jag har ägnat mig åt studier av ekonomisk politik och
internationell integration och jag har deltagit i den ekonomiska debatten med
liv och lust i över 50 år. Som bruksarbetarson från Karlskoga har jag varit
socialdemokrat under större delen av mitt liv, men har lämnat S och röstat borgerligt
i de två senaste riksdagsvalen. Så kanske en och annan ändå kan vara
intresserad av hur jag kom till mitt beslut att nästa söndag rösta på Centerpartiet.
Ja, du läste rätt.
Centerpartiet!
Om jag trodde att Stefan
Löfven och Magdalena Andersson (tillsammans med Carin Jämtin och Mikael
Damberg) skulle kunna genomföra den politik som de själva innerst inne tror på,
skulle jag faktiskt kunna rösta på S. Men så är det inte. De har inte tillräckligt
stöd ens inom det egna partiet. S går därför till val med ett program som
innebär mer bidrag och färre riktiga jobb i en tid då den teknologiska
utvecklingen hotar att öka arbetslösheten dramatiskt. S står för mer av ”Kräv
din rätt” och mindre av ”Gör din plikt”, när en återgång till arbetarrörelsens
grundsyn på den punkten är absolut nödvändig. Och S visar just inget nytänkande
om utbildning, vård och omsorg, där det ideologiska klimatet i framtidens
samhälle avgörs.
Och än värre! Löfven
kommer att tvingas regera med stöd av MP, V och i värsta fall också FI under en
period då energifrågorna, försvars- och säkerhetspolitiken, eurokrisen,
klimatpolitiken, äldreomsorgen och den långsiktiga ekonomiska tillväxten kommer
att stå i centrum. I värsta fall blir det en politisk katastrof, i bästa fall
nyval eller samarbete över blockgränsen. Så det blir till att rösta borgerligt
en gång till!
Varför då på
Centerpartiet? Ja, för det första är C det enda borgerliga parti som
uttryckligen säger nej till att Sverige skall övergå till euron. FP vill slå
till snarast, KD säger i Alf Svenssons anda kritiklöst ja till alla EU-påhitt
och M svarar svävande att frågan inte är aktuell just nu. Men euron är som
synes extremt farlig för sysselsättning, ekonomiskt välstånd och politisk
stabilitet. Det är inget projekt som vi kan överlåta till politiker som
kombinerar en svag förankring i svenska folkets samhällssyn med en het vilja
att vara med i maktspelet i Bryssel.
För det andra är C det
parti som tydligast och mest medvetet hävdar att det är entreprenörskapet som är
grunden för långsiktigt välstånd, individuell frihet och därmed resurser för
att finansiera framtidens offentliga sektor.
För det tredje är det
dessvärre sannolikt att alliansen inte blir större än det rödgröna blocket och
då kommer blocköverskridande samarbete att krävas. Och C är det naturliga
borgerliga samarbetspartiet på riksdagsnivå för de socialdemokratiska väljarna .
M är otänkbart och FP vill in i NATO nu, vill införa euron nu och stöder entusiastiskt
all överföring av den politiska makten från Sverige till Bryssel. Även om det
finns många socialdemokratiska politiker som håller med om detta, är de
socialdemokratiska väljarna helt klart emot en sådan politik och känner ett
direkt främlingskap inför FP. Och KD är också främmande för socialdemokrater inte
bara på grund av sin EU-politik utan också på grund av allmän värdekonservatism.
För tio
månader sedan (DN Debatt, 2013 11 08) deklarerade Stefan Löfven och Carin
Jämtin att S i samarbete med C hade ”räddat
Sverige ur 90-talskrisen och genomfört reformer för tillväxt, rättvisa och grön
omställning under 2000-talet”.
Om Stefan Löfven är beroende av Centerns stöd,
måste han visa stor respekt för Centerns strävan att skapa goda villkor för entreprenörer
och småföretag. Det vill han nog också själv, men han står starkare i
förhandlingar med sin egen partivänster och med MP, V och FI. Vi som vill ha en
liberal ekonomi där det lönar sig att arbeta och där det finns valfrihet i välfärden
har därför anledning att se till att Centern
står stark efter valet.
Därför röstar jag på
Centerpartiet på söndag!
