Vi läser naturligtvis alla Lukas 2: 1-21 idag; kristna för
att vi är kristna och ateister och muslimer för att vidga sina vyer och
fördjupa sin förståelse av främmande religioner och kulturer. Men efter dusterna
med den nyfallna snön som vi alla utkämpat under förmiddagen kan det också
kännas rätt att avreagera sig med hjälp av en gammal fin satir där ämnet är
just snöskottning. Mina vänner på FB är
naturligtvis alla högt bildade och förtrogna med klassisk svensk litteratur, men
jag vill ändå sätta upp ett pris för den som först meddelar här på FB, vilken
författaren är och vem som parodieras i nedanstående text. Priset är ett
välvilligt omnämnande från mig på FB.
|
Angående påbudet om
Snöskottning
|
 |
|
|
Nej, det är omöjligt:
denna pålysning behagar mig ej: den förmörkar både givaren och lydaren. Jag
vördar Poliskammarens befallning: men jag kan ej göra mig en plikt därav.
Jag tillstår, denna
snö är besvärlig för alla gående och åkande. Men - är den det för mig? Jag
svarar nej. Detta svar är husägarens, medborgarens, människans.
Då jag beslöt att råda
över ett hus, så föresatte jag mig att råda över hela gatan. Denna föresats var
lika fri som dess uppfyllelse. När jag obetänksamt ej bortskaffar snön från min
dörr, så är det jag själv, som tillåter mig bli insnöad: men jag vill icke att
en annan skall befalla mig skoffla den. En fots snö! ropa hundrade: upp till
himlen! ropar jag.
Man har behagat anse
mig för husägare: men är ej porten husets? trappan portens? gatan trappans? Jag
andas icke i detta nya hus: mina värdkrafter förkvävas där. Då jag har frihet
att välja en äganderätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.
Ej därför att jag icke
känner vördnad för vad Poliskammaren pålyst, men jag tror, att man ej bort
pålysa något. Kammaren har gjort väl att följa sin högsta regel av snyggt och
bekvämligt: jag upphäver den ej: men jag förkastar den. Var husägare är född
lagstiftare: självrådare om sin trappa: han tar icke, utan ger lagar. - Jag
känner inga andra regler än naturens, än den högsta snön och den högsta
smutsens.
Skick, ordning,
renlighet: vad betyda dessa orden? Vilken tid och ort har ej sitt skick, sin
ordning, sin renlighet! Man borde icke fråga: är denna snön djup? Utan är den
varm, torr och bekvämlig? Är den förmögen att bevara för snuva?
Den
allmänt godkända Polisen: ja i Stockholm och Petersburg! men Lappland
och Sibirien och
Grönland och Nova Sembla trivas gudommeligen oskottade. - Man hinner ej det
ovanliga, utan genom uppoffring av det vanliga, eller det skyhöga utan genom
uppskutt över det låga. Många vada i snön uppe till armarna, där andra ej finna
fotfäste: Flugan drunknar på théfatet, och där kan hunden endast läppja. Jag
ber för nu och alltid, att man vill bry sig om att förstå mig.
Om jag gör det själv -
det är en annan fråga.
Husägare
