Idag skriver Carl Johan von Seth på ledarplats i DN om
Cameron och EU. Et mon Dieu! Jag trodde att den gigantiska eurokrisen och hotet
mot hela det europeiska integrationsprojektet hade öppnat för en mera
intellektuell EU-debatt. Det finns många tecken på det. DN:s egen chefredaktör
Peter Wolodarski har börjat skriva intressantare om EU-frågor och detsamma
gäller flera andra tidningsredaktörer. Allmänhetens förtroende för
Brysseletablissemanget och dess nationella företrädare är mycket lågt.
Sådana som Henrik
Brors och Lars Gustafsson fortsätter naturligtvis att väsa ut sitt förakt mot
fega politiker som tar hänsyn till hemmaopinioner och kommande val, dvs. som
tvingas respektera folkopinionen för att inte förlora sina politiska
positioner. Allt fler inser dock nu att målet
för Europasamarbetet inte är maximal centralisering av makten till Bryssel som
dessa framstående tänkare tycker.
von Seths ledarstick saknar helt intressant och kritisk analys.
von Seth citerar med välbehag ordförande för CBI (The
Confederation of British Industry) som säger att ”EU:s inre marknad är
grundläggande för vår framtid” för att visa hur fel Cameron har. Men Camerons politik går ut på att reducera
Storbritanniens medverkan i EU till just den inre marknaden. Det är bara att läsa
Camerons tal från den 23 januari i år. Det ska väl ett ledarstick i DN påminna
om?
von Seth menar kanske att Storbritannien inte kommer att få
vara kvar i den inre marknaden vid ett nej till medlemskap i en folkomröstning.
Men i det nu gällande Lissabonfördraget står det att ett land kan välja att
lämna EU och att det då ska behandlas generöst när det gäller bevarad frihandel.
Det ska väl ett ledarstick i DN påminna om?
von Seth säger att CBI ”avvisar Camerons hattiga hållning
till EU”. Är den hattig? Nej, von Seth konstaterar ju tvärtom själv att EU-medlemskapet
”fastnat i en rävsax”, vilket är motsatsen. För litet flexibilitet betyder för
litet möjlighet att ”hatta”. Det ska väl ett ledarstick i DN påminna om?
von Seth påstår att få vänner i EU-kretsen känner ”någon
större lust att lyssna på ett Storbritannien som egentligen vill göra slut” och
”Omförhandlingshotet retar kollegerna i Berling och Paris”. Men en vanlig
analys i kvalificerade tidningar och tidskrifter pekar på att Tyskland, och framför
allt då Angela Merkel själv, absolut inte vill förlora Storbritannien som
allierad i EU-samarbetet. Tyskland är därför sannolikt är berett att gå långt
för att möta brittiska krav. Nederländerna, Sverige och Danmark är också
välvilligt inställda. Det ska väl ett ledarstick i DN påminna om?
von Seth säger skräckslaget att ”man bidragit med bränsle
för den EU-kritiska opinionen” som om detta vore ett slags förräderi. Smaka på ett
parallellt exempel:”DN:s inrikespolitiska inlägg under senare tid har bidragit
med bränsle till den sossekritiska opinionen”. Det låter obegripligt, eller
hur? Varför? Jo, därför att det inte är något fel att bidra med bränsle till en
opinion. Det kallas opinionsbildning och är det som demokratisk politik handlar
om. Men
den hemska sanningen är att etablissemanget är ense om att det inte ska
förekomma demokratisk opinionsbildning i EU-frågor. Kanske leder en intellektuell analys till slutsatsen att långt mera
kritiskt förhållningssätt till EU är precis vad som krävs i detta historiska
läge. Eller kanske inte? Det ska väl ett ledarstick i DN påminna om?
Ja, så där kan man hålla på. Men jag slutar där. Dyster.
